Kinesiska

Ett land lika stort som Europa och med fem tusen års historia, med närmare tusentalet olika dialekter och talade språk - det kan man inte lära utan att förstå språket, och då främst dess skrift.

Vill du lära känna det här språket?
Lyssna på dig själv när du säger ditt JA. Om du säger det med en jämn ton kan det innebära att du inte har någon större lust egentligen; om du blir ljusare i rösten betyder det att du "visst, kul att du frågade"; kommer ordet med en knarrig röst kan det uppfattas som att du tvekar eller rentav inte vill men känner dig tvungen; om du säger det med en röst som går neråt i ton klargör även det att du vill lära dig språket. Det här måste man behärska för kinesiska är ett tonspråk - de olika tonerna skiljer ordens betydelser från varandra. Och så är det de vackra skrivtecknen som fascinerar - och kanske skrämmer. Kanske det blir svårt att skilja orden åt eftersom det inte är något mellanslag mellan dem. Och värst av allt: det grammatiska systemet är helt annorlunda, böjningsformer saknas men småord leder tanken rätt.

Ja, det var många skäl till att inte studera kinesiska, men följ med på en upptäcktsfärd:

Låt oss segla med Vasaskeppet över Östersjön,
låt oss följa med Nils Holgerssons gås över Urals slingrande bergskedjor,
låt oss rida med när Pippis häst galopperar iväg över vidsträckta grässlätter till Mittens Rike.
Trots oändliga avstånd och hinder i form av höga berg och vatten binder en mäktig hjärtats regnbåge oss samman.