Kinesiska

Mandarin, det vill säga standardkinesiska eller rikskinesiska, är det språk i Folkrepubliken Kina som används i officiella sammanhang, i media och inom utbildningssystemet som ett slags lingua franca och kallas på kinesiska för putonghua — det allmänna eller universella språket. Mandarin, som har en lång historia som ett kinesiskt standardspråk för de kinesiska ämbetsmännen, mandarinerna, är baserat på det nordkinesiska uttalet, främst på Peking- dialekten. Mandarin talas av nästan 950 miljoner människor och är således den vanligast förekommande kinesiska dialekten bland de 1,3 miljarder som har kinesiska som modersmål. Mandarin är även det officiella språket på Taiwan där det kallas för guoyu — riksspråket.

Kinesiska som Östasiens kanske viktigaste kulturspråk har utövat ett stort inflytande på många språk som talas i Kinas grannländer. Bruket av kinesiska tecken spred sig tidigt till vad som numera är Vietnam, Korea och Japan där klassisk kinesiska också blev den bildade elitens språk. Det finns därför ett mycket stort antal kinesiska låneord i de språk som talas i dessa länder.

I och med Kinas utökade utbyte med olika aktörer på den internationella arenan och Kinas förstärkta roll som ekonomisk och politisk stormakt har intresset för att studera kinesiska stadigt ökat. Med tanke på det kinesiska språkets historiska betydelse och det faktum att närmare en femtedel av jordens befolkning talar kinesiska måste språket klassas som ett världsspråk.

Studiegång för kinesiska

Öppna bilden i nytt fönster